Den vita stjärnan handlar om Antarktis och den forskning som bedrivs där, om etiska aspekter och aktivism avseende denna forskning, samt om kontinentens roll och betydelse för livet på vår planet och för dess historia och framtid. Planetens klimatnödläge utgör utgångspunkten och kontexten för detta verk där ett dokumentärt grepp kombineras med forskningsrön och fiktion.

Den vita stjärnan följer, en vinter i en icke definierad nära framtid, en forskningsexpedition på Antarktis på en forskningsstation isolerad från omvärlden – i en trakt där utomhustemperaturen ligger kring -57 °C och där fullständigt mörker råder tre månader i sträck.

Expeditionen består av en astronom som undersöker exoplaneter, en glaciolog som studerar is och glaciärer, samt en läkare med sömnforskning som specialområde. På stationen väntar expeditionens fjärde medlem, en botaniker – det är i varje fall vad de tror.

Innehåller forskningsstationens låsta förråd arkiverade meddelanden avsedda för forskarna? Vad har någon velat säga dem?

Den vita stjärnan är det andra verket som Tuomas Rinta-Panttila regisserar för Tredje Rummet:

”Hur kan vi hantera klimatnödläget med konstnärliga medel utan att hänfalla till självklarheter? Och hur ska vi ta ställning till de pågående nedskärningarna av kulturens resurser och rentav – det är knappast en överdrift – den partiella ideologiska nedmonteringen av kulturens verksamhetsmöjligheter?

Genom att göra konst av högsta möjliga klass: konst som inte går med på trångsynthet, ett proklamerande tilltal, tomma löften eller ideologisk anstiftan. Mångtydig och poetisk konst som aktiverar åskådarens tankar och ger dem utrymme. Genom att skapa ett nätverk av tankar på scenen, ett nätverk som – likt världen själv – skapar mening ur helheten snarare än att fokusera på detaljer. Och vidare: genom att tro på konstens kraft, inte som ett instrument eller medel för att uppnå något, utan som ett värde i sig själv.

Seppo Parkkinens manus och Tredje Rummets djärvhet möjliggör allt detta. Det djärva sökandet efter en ny slags scenestetik som inleddes i och med Raumzeit fortsätter i Den vita stjärnan. Arbetsgruppen har i stort sett förblivit den samma. Där råder därför en orädd anda, så som det blir i en grupp präglad av tillit, vänlighet och en gemensam tankeprocess.  Denna anda möjliggör också en strävan mot nya, ännu outforskade marker inom scenkonsten. Vi skulle rentav kunna tala om ett scenkonstens Antarktis…

Låt oss därför oförskräckt styra stegen mot det okända!”

***

På scen:

Katja Küttner, Eetu Känkänen och Kristina Vahvaselkä. Dessutom i ljudrollen Tuomas Rinta-Panttila.

Arbetsgrupp:

Manus: Seppo Parkkinen / Regi: Tuomas Rinta-Panttila / Kostymdesign: Maria Sirén / Ljus- och videodesign och rumsgestaltning: Eero Erkamo / Ljuddesign och musik: Ville Aalto / Tekniker: Antton Kainulainen / Producent: Kristina Vahvaselkä / Informatör: Jukka Kittilä / Grafisk design: Tuomas Rinta-Panttila, Eve Sillanpää / Affischfoto: Robert Seger / Fotograf: Vanamo Sirviö / Produktion: Kolmas Tila – Tredje Rummet ry / rf / Dessutom samarbetspartner inom den vetenskapliga världen