Samarbete med Arbetsgrupp Själö

Själö Herbarium är den tredje delen i filmregissören Lotta Petronellas Själö Poiesis-projekt. Projektet inleddes 2016. Dokumentärfilmen Själö – Island of Souls hade premiär 2020. Projektets andra del utgörs av radioessän Själö – en plats och ett mentalt tillstånd.

Scenverket som har premiär i maj 2025 avslutar detta långa projekt som har som utgångspunkt Själö i Nagu i Åbolands skärgård: Öns historia som sjukhusö, hur institutionerna på ön uppstod och Själös historia inplacerad i en europeisk och västerländsk kontext – framförallt under 1600- och 1700-talen då ett spätelskesjukhus grundas på ön – och som en de fattigas, krigsinvaliders, blindas och invalidiserades plats och hur sjukhuset senare, i slutet av 1700-talet, blir ett mentalsjukhus i psykiatrisk bemärkelse. Till slut ett sjukhus för kvinnor, ända fram till 1962.   

Själö historia är en del av vetenskapshistorian i Finland och Själös institutioner kan jämföras med europeiska anstalter, av vilka den mest kända kanske är Salpêtrièr-sjukhuset i Paris (Hôpital de la Salpêtrière), som grundades 1656.

Själö Herbarium är en scenisk och rumslig studie, en performans som möter sin publik. Verket innehåller fiktiva och dokumentära röster och diskussioner och förenar det dokumentära och scenisk essäform med komponerade köravsnitt och musik.

Kombinationen av fiktiva och dokumentära texter skapar ett arkiv av röster, en mångröstad infallsvinkel på öns historia på ett sätt som inte finns dokumenterat i arkiven.

Själö Herbarium är en samling växter som insamlats på ön. Informationen om växterna och öns ekologi är ett ramverk inom vilket detta verk rör sig i tiden.

Lotta Petronella berättar om verket:

De gångna nio åren har jag arbetat på Själö, en liten ö i Östersjön, formad som en fågel. Uppkallad efter sälar och själar. En ö som förkroppsligar hundratals år av institutionellt våld och gengångare som hemsöker den. Den första institutionen var kyrkan, 1619, för att undangömma de spetälska & dem som inte har en helig ande senare blev den en mentalinstitution, förvandlad till en kvinnoanstalt.

De som förvisades hit

fördes med tvång över vattnen

tvingade att stanna

tvingade ut ur livet.

1962 tog Skärgårdens forskningsinstitut över de gamla sjukhusbyggnaderna. Forskarna arbetar i rum som varit patientceller, de samlar prov för att skapa tidsserier,

läser landet

läser vattnen

Gengångarna finns överallt, i byggnadernas strukturer & ritningar, i sättet på vilket rum skapas & ordnas. Akvarielaboratoriet för att studera invasiva krabbor påminner om de gamla cellerna. Jag kommer om och om igen tillbaka till detta ställe under olika årstider, månfaser. Jag fortsätter komma tillbaka. Till ön. Vraket. Myten. Växterna. Gräver varsamt efter rötterna det botaniska beviset skapar plantor, små bibliotek av omsorg. Ön returnerar frågan:

Vad letar du efter?

Varför letar du?

På scen:

Cécile Orblin, Gabriela Ariana, Anna Jussilainen, Laura Naukkarinen, Lotta Petronella, Heta Pyhäjärvi, Alma Rajala, Kristina Vahvaselkä och musiker Jean-Michel Kampara.

Arbetsgrupp:

Koncept: Lotta Petronella / Manus, dramaturgi och regi för föreställningen och installationen: Lotta Petronella / Fiktiva röster och monologer: Seppo Parkkinen / Kostymdesign, scenografi och textilkonst: Maedhbh McMahon / Träskulpturer: Joni Judén / Ljusdesign och tekniker: Antton Kainulainen / Affisch och konstgrafik: Laura Miettinen / Grafisk design och manusredigering: Kaitlyn D. Hamilton / Informatör: Aurora Ala-Hakula / Producent: Kristina Vahvaselkä / Produktion: Arbetsgruppen Själö (Petronella – Parkkinen – Vahvaselkä) / Kolmas Tila

Språken som används i föreställningen: engelska, finska och svenska